Dixi äntligen hemma i helgen!

Mån 13/4 Nya prover igen, och andra läkare än förra veckan. Ny plan, eftersom det var oklart vad som orsakade njurproblemen - fortsatt sjukhusvistelse och planering för ny njurbiopsi. Positivt i alla fall att njurvärdena nu var tillbaka på nivån jag hade när jag var inlagd för lunginflammation, dvs mindre nära gränsen till nivå 5. Alltså har kortisonet och vätskeintaget haft effekt:-) Lite spännande att de ville skicka hem mig i fredags när överläkaren (som även var den som såg till att jag fick vård första gången jag drabbades av vaskulit) vill att jag är kvar på sjukhuset. Insåg att jag behövde tidsfördriv - det finns gränser för hur mycket man orkar scrolla på mobilen - så jag gick ner till sjukhusets kiosk och kafeteria i hopp om att hitta en deckare. Tji fick jag, de enda böcker som fanns var 4 eller 5 kärleksromaner i pocketformat. Fick bli en kvällstidning och en korsordstidning. När jag kom tillbaka till avdelningen var där två killar med en bårvagn så tydligen hade någon avlidit - en liten tankeställare… Lusläste kvällstidningen - alla artiklar, all sport, t o m travtipsen fast jag aldrig spelar på trav - och lyckades alltså fördriva en stor del av dagen. Sen korsordstidningen, med väldigt lätta korsord (även de som hette svåra) så det blev mest fylleriövningar men det var många korsord så de tog inte slut. 

Tis 14/4 Mina snarkande medpatienter är båda trevliga människor, och det är rätt skönt att vi varit samma personer sen vi flyttades ihop. En del tid blir alltså samtal, mannen mest om sina erfarenheter från lång tid med njursjukdom och kvinnan om sin tid som lärare. Patienterna är verkligen i olika skick, en man är troligtvis dement för han måste vaktas av personal för att han försöker gå hem. Tur att vi som delar rum alla är i någorlunda skick förutom att vi är sjuka förstås! Annars en dag utan speciella händelser.

Ons 15/4 Avdelningen storstädas så vi fick tillbringa förmiddagen i det som skulle vara dagrummet - för tillfället fullt av diverse sängar, rullstolar, rullatorer, bord och stor eftersom förrådet för närvarande renoveras. Lite kass planering kanske att ha storstädning samtidigt. Stackars personalen stressar runt, och en kille försökte ge mig min rumskamrats medicin - vilket jag förstås upptäckte så inget tokigt hände men man hoppas ju att ingen mindre uppmärksam patient råkar ut för förväxling av mediciner. I ett rum som man måste passera vårt rum för att komma till har läkarna sitt tillfälliga kontor, tydligen renoveras även deras rum, så vi har mycket tillsyn av ansvariga läkare;-) På em flyttade de damen jag delat rum med till en annan avdelning fast hon skulle åka hem dagen efter - och ingen ny patient kom? Kändes märkligt, det enda jag kan tänka mig är att en patient skulle kommit men hamnade på IVA istället - annars borde hon väl sluppit flytta sista natten…

Tor 16/4 Biopsidagen, Hade pratat mycket om att jag inte tål morfin, så det blev bara en stesolid för muskelavslappning (inget jag märkte) och en del diskussioner med röntgenläkaren om vilken sorts lokalbedövning jag skulle ha. Den jag fick när jag gjorde benmärgsbiopsin hade ju funkat, men tydligen kunde de inte ringa och fråga vad man använde där. Till slut kom han i alla fall och sa att de skulle använda ett annat medel än det jag fått före jul (när jag sen kräktes hela dagen) och sa att vi får chansa på det. Själva undersökningen är inget att oroa sig för, men känner visserligen sticket när lokalbedövning sätts men inget av själva provtagningen och det hela tar max en kvart. Däremot är det ju värre att man sen ska ligga stilla i 4 h med tryck på det ställe där provet togs… Man får inte dricka och äta på 2 h, men äta när man ska ligga stilla funkar ju inte så det blir 4 h innan man kan äta. Med tanke på att det sista jag åt och drack var 19.30 kvällen innan (man får inte ens dricka vatten efter 24, och jag satsade på att sova) så blev nog vätskeuppehållet till 12.15 dagen efter väl långt. Tyckte jag kände mig rätt OK när jag kom upp till avdelningen, men när fick röra mig och äta förvärrades huvudvärken och kroppen darrade så den planerade hemgången samma dag fick skjutas upp till fredag. Funderade på vad som orsakade detta, och kom fram till att jag de senaste 5 veckorna egentligen bara ätit normalt 3 dagar förra sjukhusvistelsen och sen denna veckan jag legat inne här så förmodligen räckte inte reserverna till för att täcka upp 18 h fasta. I alla fall hoppas jag det var orsaken.

Fre 17/4 Vaknade 04.00, men ingen huvudvärk i alla fall. Duschade och bytte om före frukost - helt slut efter det så fick lägga mig och vila. Lite bättre när kortisonet fått effekt, men lite darriga ben även när jag skulle åka. Snälla Anna kom och hämtade mig direkt från Göteborg där hon hälsat på sin dotter Victoria och barnbarnet Alfred. Tur man har så snälla vänner! Eftersom vi kom till Falkenberg vid 12 stannade vi och åt lunch på Laxbutiken - så hemresan blev som en trevlig utflykt:-) Kom alltså hem vid 14, körde igång jobbdatorn så Angelica äntligen skulle få min planering för resten av terminen (hoppas förstås kunna genomföra det mesta själv!). Sen gick jag ut för att provgå morgonrundan, och kom faktiskt både fram och tillbaka även om det gick sakta så imorgon ska Dixi få flytta hem. Efter det sanerade jag kylskåpet - välbehövligt! - för att få plats med de njurvänliga varor snälla Cissi handlade. Jag får ju inte lyfta på 14 dagar efter biopsin, så hon fick även ta med de sorterade soporna… Är så imponerad av och tacksam för hur snälla och hjälpsamma alla mina vänner är! 

Lör 18/4 Idag kom Dixi hem! Hon hade varit lite dålig i magen i natt, ute 2 ggr, men lugnt efter två. Lotta skulle jobba, så hon kom med hund och utrustning halv 9. Jag hade hämtat spårselen i garaget, eftersom det är en del trappor som ska passeras och Dixi är fortfarande lite vinglig. Lotta bar upp alla grejor (jag får ju inte lyfta) och jag gick till lunchkissgräsmattavn för att se om hon behövde rastas (Lotta hade förstås rastat tidigare) men hon bara kissade. Uppför trapporna visade sig gå hur bra som helst:-) Efter lite mer mat med Prokolin och ett litet malt tuggben la Dixi sig i bädden - bara för att fara upp efter en stund, gå ut i hallen och kolla in i sovrummet. Undrar om hon skulle se ifall Kenzi var tillbaka? Sen gick hon tillbaka och la sig igen. Älskade hund, så gott att ha dig nära. 13 år och 10 månader idag - varje dag är en gåva! Vid lunchpromenaden (som blev lite sen eftersom jag utnyttjar kortisoneffekten för att få gjort saker som behöver göras innan jag ska byta till annan medicinering) märkte jag att hon behövde bromsas lite när hon skulle nerför trapporna men gick själv utan stöd av sele så den verkar inte behövas:-) Vi gick en runda och Dixi ville gärna fortsatt ner mot stan men matte är ju i sämre form så det fick bli hemåt. Eftersom magen verkar OK fick hon förstås lite extra godis när jag åt lunch… Kvällsrastningen fick bli en tur till FBK - och gamla tanten fixade även att hoppa in i bilen:-) Vi gick ett varv i rastgården och ett varv på rastrundan, och jag kom ihåg att tanka bilen på hemvägen!

Sön 19/4 Gick morgonrundan tidigt idag - lite innan vanlig tid eftersom jag vaknade 04.22 - och hade tur för det regnade inte även om det var blött ute. Dixi både kissade och bajsade, och när vi kom in passade jag på att klippa de våta och väldigt långa klorna när jag torkade tassarna:-) Sen fick jag förstås vila lite innan jag fixade frukost till oss. Fortsatt tur, det regnade inte på lunchrundan heller. Gick samma runda som igår, och även idag ville Dixi korsat gatan mot gångvägen neråt stan - men matte tyckte det fick räcka. När vi kom hem gömde jag 16 småbitar godis så lite aktivering har vi fått till idag:-) Efter att ha vilat oss åkte vi till klubben vid 16, där vi träffade Carola och Christina så det blev en pratstund tills Lotta och Enock kom. Lotta var snäll och satte upp cavaletti så Dixi och Enock fick träna - Dixi gick fram och tillbaka över 4 pinnar 10 vändor x 3 så hon verkar definitivt vara tillräckligt bra för att träna:-) När vi var rastade och klara blev det besök hos Anna för att hämta Dixis skålar som blev kvar där när Lotta hämtade henne för några veckor sedan. Anna bjöd på supergod ugnspannkaka - lyx! Tack snälla för så god kvällsmat. Och när Dixi kvällskissat kom jag ihåg att jag skulle handla - kort lista, får ju bara lyfta ett kilo men behövde mera bröd.