En ganska hemsk vecka som ändå slutade bra!

Mån 6/11 Möten fm, men på em fick Kenzi vara med på Maries agilitylektion - vilket var bra, för när jag jobbat klart framåt 18 blev det bara promenad för tjejerna… Klarade inte riktigt att en hundägare valt att avliva sin fullt friska fyraåriga hund samma dag som vi hittat ett kanonhem åt honom... Sorg!

Tis 7/11 Hemjobb fm (däckbyte 7 och provtagning 8), sen till jobbet eftersom Kenzi skulle vara med på Angelicas agilitykurs. Det blev även assistanshundträning, eller i varje fall nostargetträning med sikte på att tända/släcka ljuset, för båda tjejerna med Johans elever. Och efter jobbet lite bruks- respektive rallylydnad, så bättre än igår;-)

Ons 8/11 Vaknade 04.10 av att det var en massa oväsen. Det visade sig vara en förtvivlad Dixi som raglade runt med benen spretande åt alla håll och slog i allt hon passerade… Fick fångat in henne, och satt i telefonkö till regiondjursjukhuset i Helsingborg medan hon kissade ner sig på min nyaste matta. Stackars liten! Fick lov att komma ner, och lyckades på något sätt få med mig den vinglande hunden nerför trapporna och in i bilen. Lyckligtvis blev hon bättre under resan ner, så när jag tog ut henne i Helsingborg gick hon betydligt stadigare och höll huvudet, som lutat åt höger, mera rakt. Var förstås superstressad inne hos vet, men lugnade sig efter hand och kunde t o m ligga ner. Veterinären som undersökte henne sa att hon neurologiskt verkade OK, men att symptomen tydde på förmodad TIA, eftersom vestibulärsyndrom vars symptom är likartade  brukar ta längre tid innan det går tillbaka. Blodtrycket var högt, 177/110 i snitt, men annars hittades inget konstigt - öronen var rena och fina och pupillerna reagerade normalt. Blodprover togs, och sedan fick vi åka hem, 9969:- fattigare eftersom direktregleringen inte var öppen.  Tog ut Kenzi, som bara fått vänta i bilen, innan jag åkte och stannade sedan vid FBK på hemvägen - ett varv i rastgården fick det bli som kompensation för den uteblivna morgonrundan. Dixi fortfarande lite ostadig, men kunde gå uppför trapporna så länge inte Kenzi sprang på henne… Hundarna fick frukost och jag fick i mig mina mediciner, sen åkte vi till jobbet bara 50 min försent. Hade meddelat rektorn, och snälla Johan tog hand om min elev (skulle vara 2, men den andra kom ännu senare än jag).  Hade alltså lektioner till lunch, men när jag fått igång filmen som Kattis elever skulle se - coach Ulrica hade inte fått den infon - åkte vi hem. Distansjobbade med Angelica som också jobbade hemifrån, med avbrott för när veterinären ringde om provsvaren - höga levervärden och kolesterol. Hennes förslag var ny koll fredag om inte allt blivit 100%-igt innan dess, men det gick inte att boka tid så det får bli en akuttid i så fall. Om Dixi verkar som vanligt - idag har hon varit väldigt trött och t ex inte reagerat när jag klivit över henne - så ska hon istället följas upp om 10-14 dagar. 

Var rätt sliten, så gav upp försöken att jobba vid 4 och körde till FBK igen, där det blev brukslydnad med Kenzi och kongsök i noshöjd för båda - en aktivitet som Dixi kunde vara med på:-)

Tor 9/11 Idag hade jag lektioner hela dagen, så svårt att hålla koll på Dixi. Hon fick vara med och köra NW ett pass på fm, medan Kenzi var först diversehund med mina elever första passet (rally, agility, tricks) och sen assistanshund med Johans elever andra passet.  På em fick båda hundarna vara på kontoret, och efter jobbet blev det bara promenad innan regnet återkom… Svårt alltså att veta om Dixi är 100% sig själv eller om jag borde ta nya prover på henne imorgon…??? Tycker att bakvagnen är lite ostadigare än vanligt men det kan ju vara jag som tittar med andra ögon än tidigare? Veterinär A-M tyckte jag skulle försöka få prover tagna här i Fbg imorgon - får se om jag lyckas med det…

Fre 10/11 På jobbet fm eftersom Kenzi hade dubbelpass agility med Angelicas elever. Efter lunch ner till Slöinge där Dixi skulle på uppföljande kontroller. Lät henne vänta i bilen tills vi skulle i i hopp om blodtryckskoll innan vetbes-stressen slagit till totalt. Blev inget med det, först vänta på rummet 10 min, sen en tjej som misslyckades med att ta blodtrycket på svansen och benet med några olika manschetter och fick hämta hjälp. Vid det laget var Dixis blodtryck förstås lika högt som det varit i Helsingborg…  Efter lite kontroller av veterinären var det dags för blodprov. Samma stackars tjej misslyckades även här, men gav upp redan efter första försöket och hämtade hjälp - som dock dröjde rätt länge, med en skakande D på bordet. Nåväl, när proverna var tagna var det dags för röntgen (tydligen är det vanligt att de inte har någon som kan göra ultraljudsundersökning i Slöinge, detta är andra gången på 2 försök som det blivit röntgen istället…). Att få panikslagen D att ligga på sidan gick hyfsat, värre på rygg där hon låg väldigt snett av bilden att döma. Ny väntan på veterinären, som utifrån röntgenbilderna konstaterade att vänster höft såg dålig ut (spännande, eftersom det alltid är höger ben hon lyfter när hon kissar?) och att hennes livmoder inte skulle spricka under helgen... Hm. Ny väntan på blodproverna, som visade att levervärdet fortfarande var dubbelt så högt som det skulle vara men sänkan OK (under 10). Kolesterol kunde de tydligen inte kolla.  Jaha. Veterinären tyckte vi skulle köra på som vanligt, och jag har bokat uppföljning i Helsingborg 21/11… Efter denna pärs visade det sig att det satt fast en presenning i vänster framhjul. I ösregn. Hur den hamnat där är ytterst oklart, men jag fick inte loss den utan körde till klubben där snälla Eva J hjälpte mig och dessutom slängde presenningen i soptunnan - TACK Eva! Sen hundrastning i regnet, någon träning blev det inte idag. Kenzi hade ju kört agility och Dixi hade väl stressat tillräckligt för en dag…!

Lör 11/11 Ingen stor samling på lördagsträningen idag - bara Pia och jag som tränade hundar, men Tobbe & Kerstin är ju snälla och ställer upp varje lördag trots att Tobbe för tillfället inte har någon hund och Kerstins Jazzi är långtidshalt… Träningen gick i alla fall hyfsat, utom ett vänd när liten K upptäckte att det inte fanns någon godispinne på första utskicket till framåtsändande… Utvisning, gör om och gör rätt - andra gången gick det bättre och när godispinnen stod på plats var det inga större problem. Även resten gick som sagt hyfsat, och eftersom vi var så få blev det gott om tid att testa rallylydnad med Dixi för första gången sen TIAn i onsdags. Verkade gå som vanligt:-) Efter lunch hos och en del ärenden åt Siv återvände vi till FBK där Carola satt ut hoopers som vi fick köra - även här körde Dixi på som vanligt - och konggömmor som både Kenzi och Dixi fick nosa sig till - tack Carola! Sist fick Kenzi köra lite agility för att hon skulle få springa lite och lite mer framåtsändande, med boll istället för godispinne - gick riktigt bra:-)

Sön 12/11 KM. Först tävlade Kenzi, spåret gick fint, men tyvärr missade hon ett föremål på uppletandet. Vi var bara 2 i bruks, en appellhund och Kenzi, så när jag försökt vara mottagare till appellhunden (som sprang åt ett helt annat håll) blev det platsliggning och direkt efter det lydnad… Alltså inte så förvånad (eventuella återkommande läsare vet vad som krävs för att få mina tjejer balanserade på en lydnadsplan…) över att liten K pratade sig igenom fria följet (betyg 5). Dock samlade hon ihop sig och gjorde en hyfsad inkallning (8,5). Tyvärr märktes inget av de framsteg vi, i alla fall på träning, gjort på framåtsändandet - betyg 0. Men resten gick riktigt bra: kryp 9, skall 10, metall 10, tung 9, hopp 10, stege 9 (tydligen lika dyrt att sätta båda framtassarna på en stegpinne som att hoppa över en) och platsliggning 10 så jag skäms inte över vår klubbmästartitel trots att vi inte var fler till start ;-)

På väg ut med Kenzi fick jag banskissen till Dixis mästarklassbana… Hann 2 varv på banvandringen, sen hämta hund och efter att suveräna Anna-Karin och Lovis gått sin 100-p-runda (STORT GRATTIS till detta fantastiska ekipage som nu förstås är klubbmästare i rallylydnad!) var det min och Dixis tur. Naturligtvis var hon alldeles för het, och inte har vi tränat på sitt under språng marsch (eller några andra moment i språng marsch heller för den delen) så att vi kom igenom banan utan skall och med bara 2 felövningar (först satte hon sig inte när hon skulle och sen satte hon sig när hon inte skulle) - och rätt tempo hela vägen trots många moment i språng och lika många i långsam marsch (problemet här är att de flesta moment ska utföras i normalt tempo, och sen ska man komma ihåg att börja spring eller gå sakta igen till nästa skylt - ni som känner mig förstås problemet…) var ju kanske mer tur än skicklighet :-D Men jag är förstås, med tanke på hur vår vecka sett ut, överlycklig att vi kunde vara med och att domaren kommenterade: en fröjd att se, vilken härlig energi på hunden! Det trodde jag kanske inte i onsdags, men det är ju bara att njuta så länge det går!

På väg ut med Kenzi fick jag banskissen till Dixis mästarklassbana… Hann 2 varv på banvandringen, sen hämta hund och efter att suveräna Anna-Karin och Lovis gått sin 100-p-runda (STORT GRATTIS till detta fantastiska ekipage som nu förstås är klubbmästare i rallylydnad!) var det min och Dixis tur. Naturligtvis var hon alldeles för het, och inte har vi tränat på sitt under språng marsch (eller några andra moment i språng marsch heller för den delen) så att vi kom igenom banan utan skall och med bara 2 felövningar (först satte hon sig inte när hon skulle och sen satte hon sig när hon inte skulle) - och rätt tempo hela vägen trots många moment i språng och lika många i långsam marsch (problemet här är att de flesta moment ska utföras i normalt tempo, och sen ska man komma ihåg att börja springa eller gå sakta igen till nästa skylt - ni som känner mig förstår problemet…) var ju kanske mer tur än skicklighet :-D Men jag är förstås, med tanke på hur vår vecka sett ut, överlycklig att vi kunde vara med och att domaren kommenterade: en fröjd att se, vilken härlig energi på hunden! Det trodde jag kanske inte i onsdags, men det är ju bara att njuta så länge det går!Mån 6/11 Möten fm, men på em fick Kenzi vara med på Maries agilitylektion - vilket var bra, för när jag jobbat klart framåt 18 blev det bara promenad för tjejerna…

Tis 7/11 Hemjobb fm (däckbyte 7 och provtagning 8), sen till jobbet eftersom Kenzi skulle vara med på Angelicas agilitykurs. Det blev även assistanshundträning, eller i varje fall nostargetträning med sikte på att tända/släcka ljuset, för båda tjejerna med Johans elever. Och efter jobbet lite bruks- respektive rallylydnad, så bättre än igår;-)

Ons 8/11 Vaknade 04.10 av att det var en massa oväsen. Det visade sig vara en förtvivlad Dixi som raglade runt med benen spretande åt alla håll och slog i allt hon passerade… Fick fångat in henne, och satt i telefonkö till regiondjursjukhuset i Helsingborg medan hon kissade ner sig på min nyaste matta. Stackars liten! Fick lov att komma ner, och lyckades på något sätt få med mig den vinglande hunden nerför trapporna och in i bilen. Lyckligtvis blev hon bättre under resan ner, så när jag tog ut henne i Helsingborg gick hon betydligt stadigare och höll huvudet, som lutat åt höger, mera rakt. Var förstås superstressad inne hos vet, men lugnade sig efter hand och kunde t o m ligga ner. Veterinären som undersökte henne sa att hon neurologiskt verkade OK, men att symptomen tydde på förmodad TIA, eftersom vestibulärsyndrom vars symptom är likartade  brukar ta längre tid innan det går tillbaka. Blodtrycket var högt, 177/110 i snitt, men annars hittades inget konstigt - öronen var rena och fina och pupillerna reagerade normalt. Blodprover togs, och sedan fick vi åka hem, 9969:- fattigare eftersom direktregleringen inte var öppen.  Tog ut Kenzi, som bara fått vänta i bilen, innan jag åkte och stannade sedan vid FBK på hemvägen - ett varv i rastgården fick det bli som kompensation för den uteblivna morgonrundan. Dixi fortfarande lite ostadig, men kunde gå uppför trapporna så länge inte Kenzi sprang på henne… Hundarna fick frukost och jag fick i mig mina mediciner, sen åkte vi till jobbet bara 50 min försent. Hade meddelat rektorn, och snälla Johan tog hand om min elev (skulle vara 2, men den andra kom ännu senare än jag).  Hade alltså lektioner till lunch, men när jag fått igång filmen som Kattis elever skulle se - coach Ulrica hade inte fått den infon - åkte vi hem. Distansjobbade med Angelica som också jobbade hemifrån, med avbrott för när veterinären ringde om provsvaren - höga levervärden och kolesterol. Hennes förslag var ny koll fredag om inte allt blivit 100%-igt innan dess, men det gick inte att boka tid så det får bli en akuttid i så fall. Om Dixi verkar som vanligt - idag har hon varit väldigt trött och t ex inte reagerat när jag klivit över henne - så ska hon istället följas upp om 10-14 dagar. 

Var rätt sliten, så gav upp försöken att jobba vid 4 och körde till FBK igen, där det blev brukslydnad med Kenzi och kongsök i noshöjd för båda - en aktivitet som Dixi kunde vara med på:-)

Tor 9/11 Idag hade jag lektioner hela dagen, så svårt att hålla koll på Dixi. Hon fick vara med och köra NW ett pass på fm, medan Kenzi var först diversehund med mina elever första passet (rally, agility, tricks) och sen assistanshund med Johans elever andra passet.  På em fick båda hundarna vara på kontoret, och efter jobbet blev det bara promenad innan regnet återkom… Svårt alltså att veta om Dixi är 100% sig själv eller om jag borde ta nya prover på henne imorgon…??? Tycker att bakvagnen är lite ostadigare än vanligt men det kan ju vara jag som tittar med andra ögon än tidigare?  Veterinär A-M tyckte jag skulle försöka få prover tagna här i Fbg imorgon - får se om jag lyckas med det…

Fre 10/11 På jobbet fm eftersom Kenzi hade dubbelpass agility med Angelicas elever. Efter lunch ner till Slöinge där Dixi skulle på uppföljande kontroller. Lät henne vänta i bilen tills vi skulle i i hopp om blodtryckskoll innan vetbes-stressen slagit till totalt. Blev inget med det, först vänta på rummet 10 min, sen en tjej som misslyckades med att ta blodtrycket på svansen och benet med några olika manschetter och fick hämta hjälp. Vid det laget var Dixis blodtryck förstås lika högt som det varit i Helsingborg…  Efter lite kontroller av veterinären var det dags för blodprov. Samma stackars tjej misslyckades även här, men gav upp redan efter första försöket och hämtade hjälp - som dock dröjde rätt länge, med en skakande D på bordet. Nåväl, när proverna var tagna var det dags för röntgen (tydligen är det vanligt att de inte har någon som kan göra ultraljudsundersökning i Slöinge, detta är andra gången på 2 försök som det blivit röntgen istället…). Att få panikslagen D att ligga på sidan gick hyfsat, värre på rygg där hon låg väldigt snett av bilden att döma. Ny väntan på veterinären, som utifrån röntgenbilderna konstaterade att vänster höft såg dålig ut (spännande, eftersom det alltid är höger ben hon lyfter när hon kissar) och att hennes livmoder inte skulle spricka under helgen. Hm. Ny väntan på blodproverna, som visade att levervärdet fortfarande var dubbelt så högt som det skulle vara men sänkan OK (under 10). Kolesterol kunde de tydligen inte kolla.  Jaha. Veterinären tyckte vi skulle köra på som vanligt, och jag har bokat uppföljning i Helsingborg 21/11… Efter denna pärs visade det sig att det satt fast en presenning i vänster framhjul. I ösregn. Hur den hamnat där är ytterst oklart, men jag fick inte loss den utan körde till klubben där snälla Eva J hjälpte mig och dessutom slängde presenningen i soptunnan - TACK Eva! Sen hundrastning i regnet, någon träning blev det inte idag. Kenzi har ju kört agility och Dixi har väl stressat tillräckligt för en dag…!

Lör 11/11 Ingen stor samling på lördagsträningen idag - bara Pia och jag som tränade hundar, men Tobbe & Kerstin är ju snälla och ställer upp varje lördag trots att Tobbe för tillfället inte har någon hund och Kerstins Jazzi är långtidshalt… Träningen gick i alla fall hyfsat, utom ett vänd när liten K upptäckte att det inte fans någon godispinne på första utskicket till framåtsändande… Utvisning, gör om och gör rätt - andra gången gick det bättre och när godispinnen stod på plats var det inga större problem. Även resten gick som sagt hyfsat, och eftersom vi var så få blev det gott om tid att testa rallylydnad med Dixi för första gången sen TIAn i onsdags. Verkade gå som vanligt:-) Efter lunch hos och en del ärenden åt Siv återvände vi till FBK där Carola satt ut hoopers som vi fick köra - även här körde Dixi på som vanligt - och konggömmor som både Kenzi och Dixi fick nosa sig till - tack Carola! Sist fick Kenzi köra lite agility för att hon skulle få springa lite och lite mer framåtsändande, med boll istället för godispinne - gick riktigt bra:-)

Sön 12/11 KM. Först tävlade Kenzi, spåret gick fint, men tyvärr missade hon ett föremål på uppletandet. Vi var bara 2 i bruks, en appellhund och Kenzi, så när jag försökt vara mottagare till appellhunden (som sprang åt ett helt annat håll) blev det platsliggning och direkt efter det lydnad… Alltså inte så förvånad (eventuella återkommande läsare vet vad som krävs för att få mina tjejer balandserade på en lydnadsplan…) över att liten K pratade sig igenom fria följet (betyg 5). Dock samlade hon ihop sig och gjorde en hyfsad inkallning (8,5). Tyvärr märktes inget av de framsteg vi, i alla fall på träning, gjort på framåtsändandet - betyg 0. Men resten gick riktigt bra: kryp 9, skall 10, metall 10, tung 9, hopp 10, stege 9 (tydligen lika dyrt att sätta båda framtassarna på en stegpinne som att hoppa över en) och platsliggning 10 så jag skäms inte över vår klubbmästartitel trots att vi inte var fler till start ;-)

På väg ut med Kenzi fick jag banskissen till Dixis mästarklassbana… Hann 2 varv på banvandringen, sen hämta hund och efter att suveräna Anna-Karin och Lovis gått sin 100-p-runda (STORT GRATTIS till detta fantastiska ekipage som nu förstås är klubbmästare i rallylydnad!) var det min och Dixis tur. Naturligtvis var hon alldeles för het, och inte har vi tränat på sitt under språng marsch (eller några andra moment i språng marsch heller för den delen) så att vi kom igenom banan utan skall och med bara 2 felövningar (först satte hon sig inte när hon skulle och sen satte hon sig när hon inte skulle) - och rätt tempo hela vägen trots många moment i språng och lika många i långsam marsch (problemet här är att de flesta moment ska utföras i normalt tempo, och sen ska man komma ihåg att börja spring eller gå sakta igen till nästa skylt - ni som känner mig förstås problemet…) var ju kanske mer tur än skicklighet :-D Men jag är förstås, med tanke på hur vår vecka sett ut, överlycklig att vi kunde vara med och att domaren kommenterade: en fröjd att se, vilken härlig energi på hunden! Det trodde jag kanske inte i onsdags, men det är ju bara att njuta så länge det går!