En vecka...
Det tog några dagar innan jag hämtat mig efter Norgeäventyret/slutat somna så fort kroppen fått kontakt med en soffa eller säng... Dixi med sin outsinliga energi har förmodligen tagit det lugnt mest för att visa sin goda vilja:-) I fredags var det i alla fall dags för lydnadsträning, och med tanke på att vi haft ett ovanligt långt träningsuppehåll vilket brukar leda till rejält med överskottsenergi valde jag att bara köra fartmoment: Inkallning i bra tempo med riktigt bra ställande, sändande till kon och ruta gick bra gång två, lite för hög fart/sent stopp vid rutan gång ett, men dirigeringsapporteringen fick vi öva på - först på tredje försöket fungerade både stoppet vid konen och hämtandet av rätt apport... Hoppapportering metall gick som vanligt snabbt och lätt, även om liten D får anstränga sig för att vänta på tillstånd/kommando att starta momentet;-). Nu blir det ju inga tävlingar på ett tag, i varje fall inte de närmaste 8 veckorna och i bästa fall sen inte på 8 veckor till:-), men det känns inte helt omöjligt att vi skulle kunna ta oss igenom en elitklass om bara vi kan få till en lagom energinivå!
I helgen blev det först lite träning med lördagsgruppen, vi började med platsliggning samt budföring med skott och eftersom det fanns gott om folk på plan passade vi på att köra fritt följ med störning runt om och mellan människorna, sen några skick framåtsändande med belöning för någorlunda långsamt tempo efter gruppen (en påfrestning för Dixi som mycket hellre gör saker i full fart än sakta), en bra tungapportering för få utlopp för springandet och till sist en skallövning - Dixi har lite svårt att sitta helt still när hon skäller men det går bättre och bättre:-).
På söndagen la jag ett fältspår till henne, ca 1000 m, 7+slut, spårupptaget gick bra liksom spåret men lite högt tempo ledde till att hon gick över en pinne - rätt OK eftersom vi nästan aldrig spårar. På kvällen skulle jag äntligen komma mig för att fixa några nose-work-gömmor hemma - bara för att upptäcka att jag slarvat bort alla mina behållare när vi hade NW-träning på klubben för några veckor sedan:-( Nåja, en tesil fick utgöra målet för några markeringsövningar och Dixi hade inga problem att lösa de uppgifterna.
Eftersom det är tisdag idag har vi bara hunnit ett kvällspass, igår blev det brukslydnad med lite agility som utfyllnad. Dixi tar sig som vanligt an alla utmaningar med glädje, vet inte precis om jag kan märka något av det vemod som det skrivs om ska märkas på dräktiga tikar... Lite mer kelen än vanligt kanske, fast hon är ju alltid en knähund, lite svullen än fastän löpet är slut - men jag antar att dräktiga och skendräktiga tikar har ungefär samma "symptom" så än går det nog inte att säga om Norgeresan har fungerat eller inte. Bara att vänta!