Ett beslut?

I måndags jobbade vi förstås hemma, det gör vi ju i princip alltid numera, och efter jobbet blev det först brukslydnad med bara Kenzi eftersom det var kort om tid innan alla kurser skulle dra igång, vi har ju ny strategi nu att vi kör först lite position i ff med externbelöning - för att öva "håll tyst när vi jobbar" - sen alla moment utom framåtsändandet med lite länkningar mellan moment/inte belöning efter varje, efter det framåtsändandeträningen med och utan boll och sist lite uthållighetsträning med längre sträckor ff och ingen externbelöning. På väg ut gick vi förbi rallybanan som Emelie skulle ha på sin kurs, så Kenzi fick prova att köra rally (som hon förstås inte kan) på höger sida vilket faller sig betydligt mer naturligt för henne än för Dixi även om man förstås skulle behöva träna det om man skulle ha det till något. Sen var det förstås Dixis tur, men då var det kurser överallt utom på agilityplan... Dixi tyckte det var väldigt konstigt att öva gå på höger sidan intill agilityhindren, men vi gjorde vissa framsteg och som belöning fick hon även köra lite agility:-)

Efter-jobbet-träningen på tisdagen gick till som dagen innan, minus rallylydnaden för Kenzi, och Dixi gick såpass bra på högerträningen att jag tog beslutet (jag tror i alla fall att jag kommer att hålla fast vid det) att sluta tävla elitspår med henne och försöka få fason på högerträningen så vi kan starta rally avancerad. Det borde inte vara ett så jobbigt beslut, för givetvis får Dixi fortsätta träna spår och uppletande som hon älskar, hon älskar ju alla sorters arbetsuppgifter med passionerad energi - det är uppenbart för alla som ser henne hur lycklig hon är lilla hjärtat, och en hund bryr sig förstås inte om ifall den tävlar eller inte. Det som gjort det så svårt för mig att ge upp drömmen om det där andra certet som skulle gjort henne till den brukschampion hon alltid kommer att vara i mina ögon är ju att det var jag som lurade henne på den titeln den gången jag missade att ge henne ett dk vid ett stopp i momentet kryp - med betyg på krypet hade hon fått cert... Mea culpa! 

Men eftersom hon börjat se rätt så kreativt på lydnadsmomenten på tävling inser jag att det skulle krävas en del tävlingsträning för att komma till rätta med det problemet vilket inte är möjligt häromkring nuförtiden, och då är det förstås inte rimligt att ta upp plats på tävlingar bara för att hunden älskar att jobba. Sen har jag ju Kenzi, som är 6 år och hittills fått starta ekl 3 ggr (vi är nu uppe i hela 6 brukstävlingar inklusive akl och 5 lydnad...) eftersom jag alltid har prioriterat Dixi som är äldst. De förlorade pandemiåren har förstås också betydelse. Och en tävling med alla pinnar in och dubbeltia på uppletandet är väl ett hyfsat värdigt slut på den karriären:-)

I onsdags kombinerade vi faktiskt hemjobbet med ett APL-besök, lyckades pricka in ett besök hos en elev på Arken här i Fbg när vi var enda kunden:-) Och träningen efter jobbet var samma som dagarna innan, med skillnaden att Dixis belöning efter högerträningen blev ett litet uppletande med 6 föremål. Samma sak i torsdags, ja utom APL-besök då. Känns som om Kenzi faktiskt gör vissa framsteg i framåtsändandeträningen, hon har oftast fixat att inte skälla och även om hon oftast vänder tillbaka en eller ett par gånger när det inte ligger någon boll vid gruppen (som mest har varit koner denna blåsiga vecka, de "gubbar" vi har på klubben faller omkull när det blåser...) så har hon också lyckats med åtminstone ett kort utskick och sedan sakta in och gå vidare - endera året så...! 

Även i fredags körde vi samma upplägg, efter att matte hade fått humöret under kontroll: jobbdatorn krånglade, först ville den inte kopiera och klistra in text, jaja kan ju skriva texten igen, men sen vägrade den skicka mail - "inget objekt har valts" - och då upptäckte jag att kortisonet inte bara gör en darrig, sömnlös och speedad - det förstärker aggressionerna också, minns inte när jag kan ha fått ett sådant utbrott nån gång om ens nånsin...? Men när jag taggat ner gick träningen bra med båda tjejerna, och efter lydnaden blev det uppletande i rutan på rastrundan med Karin & Ärta. Som omväxling (brukar alltid vara Dixi) var Kenzi klart snabbast (4 föremål) men både hon och Dixi var konfunderade över ett blankt metallföremål typ handtag som Karin lagt ut - in kom det i alla fall och sko, glasögonfodral och nåt annat fodral var inga problem:-D

Igår var det lördagsträning, två nya deltagare så Kenzi (som gick sist) fick 4 personer i gruppen. Körde annars precis som vanligt, framåtsändandet sist (även om jag höll på att glömma att jag inte skulle lägga boll när jag lämnat henne för inkallning, vände och då tror ju K att hon gör fel så fick lägga om henne - snömoshjärnan...) och det märktes förstås att vi inte har människor att träna med så ofta men till slut fick vi till ett par lyckade skick. Dixi fick träna högergående efter att gruppträningen var slut (medan övriga la plats utan skott) eftersom jag ju bestämt mig för att inte träna brukslydnad med henne och efter genomgången åkte vi till Granngården och shoppade innan det blev lunch hos Siv som behövde hjälp med en del tekniska problem. Vi avslutade dagen med uppletande på FBK samt lite mer högerträning för Dixi och framåtsändande + hopp (eller sitt rakt, hoppar gör hon ju) med Kenzi. Idag var jag ganska sliten eftersom kortisonet hållit mig vaken större delen av natten så vi sköt fram morgonrundan tills det var ljust - med ackompanjemang av duvor istället för den vanliga kattugglan - och tog det lugnt på fm förutom en del jobb då. 

Men efter lunch bar det av till Salltorp där snälla Gun lovat oss (mig och Carola) stubbåkrar att spåra på. För att fördriva liggtiden satte jag först 10 gömmor bakom gamla lagården på Lilla Salltorp, och när Carola väl hittat fram la hon ett upptag till Kenzi medan jag la ett spår med 4+ slut till henne och ett spår med 2 leksaker och en vinkel till Tintin. Dixi haltade när vi gick till garaget, så jag ville inte låta henne spåra i lina - hon fick nöja sig med kongsöket på Salltorp även om vi inte kunde se att hon haltade då. Kongsöket gick bra med alla tre! Tintin spårade bra efter lite strul i starten, Kenzi hade mycket strul innan hon fick fäste i mitt spår (där hon ändå hade något sned motvind i upptaget) men då gick hon i alla fall åt rätt håll och tog alla pinnar. När hon skulle ta Carolas spår strulade hon mindre, men valde å andra sidan bakspår... Till hennes försvar ska sägas att vi gjort det så svårt det går, vi gick ett par hundra meter längs vägen och skickade sedan på mot spåret som gick i motsatt riktning och dessutom i motvind. Men hon fick vända själv (när spåret vinklade ut mot vägen insåg hon kanske sitt misstag?) och hon hittade pinnen även i det spåret. Mycket upptagsträning skulle vi defintivt behöva! Men vi hade tur med vädret, det regnade lite när jag satte ut konggömmorna men sen var det uppehåll tills vi var klara:-D

Efter Salltorp körde vi till klubben, där Dixi fick prova ett Kenzi-koppeltvång-spår dvs ett kort grusspår på klubben med korv som föremål. Dixi gick rakt över första korven ("det där är ju ingen pinne") men jag stoppade henne och då letade hon efter fler en stund innan hon spårade vidare... Carola hade hämtat Leif på motorbanan på vägen, och naturligtvis körde de över en korvslant och parkerade över spåret innan slutet... Men Dixi är ju inte den som låter nån j-a Toyota hindra henne från att spåra klart så hon rundade både Leif (som stod mitt i spåret) och Toyotan och hittade korvhögen i slutet ändå;-) Sen fick vi invänta slutet av en rejäl regnskur innan vi kunde avsluta med framåtsändande och sitt rakt bakom hindret för Kenzi - bara ett bollskick först idag, och inget varsågod att ta bollen, sen 2 utskick utan boll som hon gjorde bra och sist ett utskick mot boll men inget varsågod utan saktagående, inkallning, nytt utskick - denna gång med varsågod att ta bollen:-) Dixi fick förstås träna högergående, i och runt serveringsboden, provade kortkoppel som var en av min speedade hjärnas idéer under den uteblivna nattsömnen, och det kan kanske funka men mycket träning lär behövas... Måste väl också nämna de konstigheter som sker på klubben med oregelbundna mellanrum. Någon klart störd individ skapar oreda genom mer eller mindre väl valda sabotagehandlingar. Att slänga bort ett halvt askfat och krattor och spadar som hängts ut för att användas i rastgården, kasta rallyskyltar och hoopersregler i bäcken och dra isär elkabeln till kyl och frys (det sistnämnda hände när vi höll på att förbereda rally by night dagen innan, och även samma dag som tävlingen) är ju kanske i någons sjuka huvud på något sätt logiskt och/eller rimligt, men vad kan få en individ att frivilligt ta ur sopsäckarna ur bajstunnorna och hälla ut bajspåsarna - eller som igår trava dem??? Helt obegripligt i min värld!!!