Fredag kväll part II...

Satte valparna i valprasthagen vid sju för att rasta Dixi och träna lite lydnad. De var inte helt nöjda med det upplägget, utan protesterade tills jag gav upp och hämtade dem. På väg ner till gräsmattan lyckades Kaxie snubbla på sista steget och landa med huvudet före - har hänt tidigare, men denna gången pep hon när hon försökte sätta ned vänster fram (efter att hon rest sig). Lyfte upp henne och kände igenom benet och tassen utan reaktion, men när jag satte ner henne igen ville hon fortfarande inte stödja på benet. Shit!!!!

Lätt panik utbryter, särskilt som jag just då var helt ensam med valparna... Ringde Kristina, som var i bilen nära Halmstad, men hon svarade förstås inte. Medan jag pratade med djursjukhuset kom lyckligtvis Samuel och hans kompisar som skulle ha grillkväll. Samuel och polaren Alle ställde direkt upp och följde med som valphållare, så vi åkte till vet där vi fick vänta rätt länge innan de hade tid med oss. Under tiden avtog symptomen, Kaxie var ute och kissade utan problem och när vet kollade henne så travade hon hur fint som helst:-) Vet hittade inga fel utan sa att det med 99.9% säkerhet inte var någon skelettskada men att hon möjligen kunde vara lite stel när hon vaknade imorgon. Phu!!! Väl använda 2000 kr känns det som:-)

Nu är valparna i tryggt förvar inomhus, Kristina & Tommy kommer vid halv 10 imorgon så får vi se hur läget är med Kaxie då. Plötsligt har separationsångesten fått sällskap av rädd-för-vad-som-kan-hända-ångesten... Kanske lika bra att valparna flyttar trots allt, medan de är någorlunda hela...! 8 veckor utan minsta skråma och så händer detta. Nåväl, kan bara hoppas att Kaxie mår bra imorgon - och resten av livet:-)