Fredag kväll...
..eller hur man slutgiltigt och en gång för alla bevisar vilken ofattbart stupid individ man faktiskt är...! Återkommer till detta, först en kort resumé av veckan: I måndags tränade vi lydnad med Lotta, Enock & Nemo, i tisdags med Siv & Saga, i onsdags tränade vi sök med Lotta & Ann-Katrin, igår var det lydnadsträning med Lotta igen och idag var det lydnadstävling på GMBK. Lydnadsträningen har alltså handlat om ekl lydnad, och har gått rätt OK utom igår då en cementplatta utanför rutan ställde till det en hel del. Söket gick också bra, två tävlingsfiggar och en med belöning precis enligt plan. Kenzi har förstås också tränat i veckan, lydnad (position, ligg, stå, sitt kvar, apport) och ett spår som Lotta la istället för sök, två vinklar och ett slutföremål (hon hade rätt mycket jobb med det, Lotta gick inte med så hon fick lösa det själv och hittade i alla fall sin leksak i slutet).
Så var det då fredag. Först får jag förklara varför jag anmält till en tävling en fredagkväll (då jag alltid är helt väck efter en veckas jobb) - det var ju en kvällstävling och eftersom jag brukar sluta ett på fredagar tänkte jag att jag skulle hinna trötta ut liten D innan start. Tyvärr hade jag inte koll på att det var studiedag, jag jobbade alltså till 16 med att guida grupper i smådjurshuset - en ganska krävande uppgift med tanke på att jag inte är särskilt bra på fåglar (alltifrån aror till Sussexhöns), gnagare (chinchillor, råttor, deguer, gerbiler etc), ormar (från små regnbågsboaungar till ganska rejäl kungsboa), fiskar (från guppys till pirayor) eller insekter (från vandrande pinnar till fågelspindlar). Lyckligtvis var Lotta ledig och ställde upp som hundvakt, och gjorde ett bra jobb med att få Dixi i lämpligt skick när hon lämnade dem på skolan kl 16. Tyvärr kan inte samma sägas om undertecknad (nu börjar vi närma oss den ultimata idiotförklaringen).
Lotta lämnade alltså hundarna i Tvååker för att jag skulle ha gott om tid att ta mig till Göteborg. Tyvärr kom jag inte längre än till rondellen i Tvååker innan jag kom på att vaccinationsintyg etc låg kvar i Falkenberg. Bara att vända alltså, och eftersom det var MÅNGA år sen jag var på GMBK tänkte jag att då kan jag hämta vägbeskrivningen också. Det gick nästan, dvs jag hämtade hundpapperen men inte vägbeskrivningen... Nåja, nu fanns inte tid att vända igen så det var bara att chansa. Hade tur, så när jag svängde av Säröleden eller vad den kan heta hamnade jag bakom en hundbil så det var bara att haka på till GMBK.
Lyckades med vissa besvär parkera, och hann kissa hundarna innan det var dags för anmälan och lottning kl 18. Av 22 möjliga nummer drog jag nummer 13 (eftersom deltagaren som tog sin lott före mig tog den jag tänkte ta, det var nummer fyra...). Tävlingsledaren förklarade noga att vi skulle gå på två planer och vilka moment vi skulle ha på respektive plan. Tyvärr var jag för korkad (kan ju skylla på trött, men korkad är nog närmare sanningen) för att begripa vad detta betydde för tidsplanen... Satt och kollade första hunden, som tog 14 min totalt (på BÅDA planerna). Räknade således med ca 4 hundar i timmen och att det skulle bli min tur typ halv 10.
Lugna gatan alltså. Gick en rastrunda med hundarna, satte dem i bilen, köpte en grilltallrik och åt i lugn och ro. Satte mig sen och tittade på en superduktig groenendael (10 på ff!) och lyssnade bara med ett halvt öra när de ropade in nästa ekipage, nr 10. Groenisen nollade rutan och jag började fundera på vad de egentligen sagt - var det nummer 10 som börjat sitt fria följ? Jo, det var det - oj, vad fort det gått... Ändå fattade jag inte riktigt hur bråttom det var, dvs att varje hund bara tog hälften så lång tid som jag trodde, utan gick först på toa själv och gick sen iväg så att Dixi fick göra ifrån sig. Började sen kasta bollen, men insåg - sent om sider - att jag nog inte skulle hinna med det uttröttningspass jag så väl vet att liten D behöver för att vara i rätt nivå på en lydnadsplan...
Istället fick vi en väldigt kort uppvärmning bland publiken bredvid planen innan vi fick gå in och börja (med tre steg bakåt...). Har alltså enbart mig själv att skylla för dagens resultat, faktum är att Dixi trots mina flagranta brister i förberedelserna bara nollade ett moment och då berodde det på att hon (och majoriteten av de andra hundarna) inte hittade rutan. Inte så att vi hade några bra poäng, men med det energöverskottet och störningar från det som försiggick i dimman runtomkring måste jag säga att jag är väldigt nöjd med henne:-)
Sen får man ju hoppas att jag lärt mig något av detta ifall jag skulle drabbas av upplägget två planer på någon mer tävling... Men osvuret är bäst - är man korkad så är man;-)