Mån lunch... Eller lita på din hund!

I torsdags var det avslutning på startklasskursen, och trots att vi inte kört ett enda helt moment på hela kursen (eller just därför?) var alla riktigt duktiga - någon fixade faktiskt allt utom ett moment:-) I fredags tränade Cissi och jag lydnadslydnad - känns som det var längesen, men något ska vi ju göra i vinter upptill framåtsändandeträningen! I lördags var det sök, dvs Dixi vallade och Kenzi skulle ha lätta övningar på kort avstånd. Första två skicken var klockrena, på det tredje sprang hon ungefär lika långt ut men figgen låg längre bort så jag fick skicka om och då hittade hon. Men tyckte tydligen att det blivit fel för skick 4 ville hon inte alls, stannade efter bara någon meter och började skälla när jag försökte skicka om henne. Fick lägga henne och gå ett varv innan nytt försök - då stannade hon också efter 10 m men fortsatte på kommando, ser ut att bli glad när hon får figgen i vind (medvind på stigen) och är snabbt framme. Förstår inte riktigt hur hon tänker? Slutade med en springfigge för att inte riskera fler stopp.

I söndags la jag spår till Lottas hundar och hon till mina. Dixi hade kämpigt, tappade bort sig två gånger (och missade följaktligen 2 pinnar) men hittade tillbaka båda gångerna och kom alltså till slutet. Oklart varför hon tappar, men mer träning behövs uppenbarligen! När jag hämtat Kenzi ser jag två damer med stora kassar i terrängen. Frågar om de har varit på de område där Kenzis spår låg och det hade de förstås, men bistod vänligt med att visa ungefär hur de gått. Skippade alltså upptaget för ett direktpåsläpp, och var lite imponerad av att hon bara behövde en liten påminnelse när hon snavat över en jättehare;-) Däremot trodde jag hon bytte spår när hon vinklade till höger där damerna beskrivit att de gått, så då vände jag henne och sa att hon skulle fortsätta rakt fram... Att man aldrig lär sig! Hon hade naturligtvis rätt och jag fel... Efter att ha velat omkring ett tag hittade hon en pinne, vilket korkad matte tog som att vi var på rätt spår. Dock fick hon inte gå vänster (som spåret gick åt och där slutet låg) utan istället lyckas jag få iväg hunden på bakspår, vilket hon klarar fint och hittar sina pinnar. Inte förrän hon tog den pinne som låg 10 m från där jag stoppat henne efter högervinkeln förstod jag att något var fel:-( Letade lite efter slutet, men gick sen och kollade med Lotta som - förstås - inte alls gått som jag trodde... Innan vi åkte hem fick Kenzi stackarn ta upp sista biten av sitt spår - åt rätt håll denna gången - och hitta sin slutpinne. Ridå!