Måndag - efter SM-helgen läs I´m too old for this shit!

Ålder är bara en siffra sägs det. Kanske, men den siffran börjar bli väl stor nu... Alltså minns jag inte vad vi gjorde i torsdags, men gissningsvis tränade vi lite lydnad;-) I fredags var hundarna med på lektion och har de tur får de träna lite sök på skoltid i höst! Efter jobbet tränade vi lydnad med Cissi & pudlarna - följt av avresa söderut, eller ja, sydösterut då - mot årets SM i bruks, lydnad, rallylydnad, patrull & räddning + nw-tävlingar och canicross som startat tidigare i veckan.

Eftersom jag inte lyckats begripa hur GPS:en i den superavancerade stereon i den nyköpta gamla bilen fungerar var det väl mer tur än skicklighet som gjorde att jag kom till Kolleviks camping i Karlshamn utan att köra fel en enda gång. Det kom senare... Körde längs det inhägnade campingområdet till receptionen. Som stängt 18. Hm... Nåväl, det fanns ett telefonnummer där en vänlig man svarade och sa att det låg ett kuvert med nyckel i brevlådan vilket visade sig stämma. På kuvertet fanns en karta över området, och nyckeln var märkt nr 15. Letade alltså upp nr 15 på kartan och körde fram till bommen. Nyckelbrickan var hårdplast och gjorde ingen nytta som bomöppnare. Hittade en liten vit rund sak med plast runt i kuvertet och tänkte att det kanske var någon sorts tagg. Funkade inte heller. Inte så konstigt eftersom det förmodligen var en tablett till servicehusets diskmaskin... Ringde den vänlige mannen igen och blev upplyst om att jag inte skulle in på campingområdet, stugorna låg på andra sidan vägen. Aha... Blindstyre är väl bara förnamnet, korkskalle är väl efternamnet då. Och plats 15 på området var förstås en husvagnsplats. Jag skrattade så tårarna rann, säkert den vänlige mannen också efter att jag lagt på. Och eventuella observanta campare/stugboende! Sängdags, helt klart...

Tog det lugnt i lördags morse eftersom campingen öppnade 9 och jag trodde jag skulle betala eftersom jag ränade med att åka tidigt söndag morgon. Hittade en äng som hundarna fick röja lite på och käkade frukost i godan ro. Vid 9 hade jag packat in hundarna i bilen och körde ner till receptionen. Där det visade sig att jag hade betalt fakturan de skickat i maj... Aha igen;-) Nåväl, passade på att köpa wifi när jag ändå var där och vänlige mannen var artig nog att inte skratta högt förrän jag kört därifrån:-)

Lyckades följa skyltningen ända till Ronneby Brunnspark och till slut även klura ut hur man tog sig till andra sidan ån där det fanns lediga platser att parkera på á 40 kr. Hade tur och hamnade vid en gångbro mitt för tävlingsområdet:-) På med silvertäcket och ut med Kenzi som fick första passet. Att försöka tränga mig fram med två tokiga belgare verkade som en dålig idé, så de fick gå i skift. Hade hoppats se Lotta & Nemos patrullstig, men åskådarplatserna var fulltecknade så det blev shopping och diverse lydnad istället. Kenzi skötte sig MYCKET bättre än jag förväntat mig och verkade ta det hela med ro, så när som på två hovawart vid skyddslydnadsplanen och en gul blandras i vimlet vid försäljningen:-) Träffade lite bekanta, särskilt kul förstås med Kristina & Kaxie samt Rose-Marie som dock hade Karizma utlånad till hundvakt!

SM 2018 är ju extra allt med anledning av SBKs 100-årsjubileum och Blekingedistriktet hade verkligen gått all-in - helt suveränt arrangemang på alla sätt och vis, entusiastiska speakers, blixtsnabb resultatredovisning, jättefin uppletanderuta (när rasslade det in dubbel-10:or på något SM senast?) och brunnsområdets vackra omgivningar som ramade in det hela. Bara att gratulera till succen! Tyvärr gick det inte så bra för Nemo på patrullstigen, som han annars brukar sköta galant, Jenny & Pingu hade lite oflyt och missade finalen och inte heller Fia & Qvittra hade någon lyckad dag i skogen men hur många hundar är det som avslutar sin tävlingskarriär på ett SM som Qvittra? Imponerande! Andra glädjeämnen fanns dock - Kerstin & Ice gjorde bra ifrån sig i skyddslydnaden, för att inte tala om Åsa & Ludvig som ledde inför det avslutande planskyddet! Eva & Ize låg bra till inför spårlydnaden, och Ronny&Nic hängde med där också! Conny & Mister klarade patrullstigen hyfsat, och Hanna&Limoncello gick till final i rallylydnaden!

Dixi fick förstås också kolla in tävlingsområdet och var sitt vanliga lyckliga jag - "kan vi springa istället för gå?", "vill inte alla hundar leka?" Hon var med när jag skulle försöka lokalisera uppletanderutan där skyddshundarna skulle tillbringa eftermiddagen. Rekognoceringen fick dock avbrytas när Canicrosslöparna och deras hundar skulle passera, så när jag väl skulle dit - utan hundar - gick jag givetvis fel och fick vända. Missade alltså en del men hann se hur Ice tog sista föremålet precis när tiden gått ut... Bytte hundar några gånger till innan vi gav upp och körde mot campingstugan - naturligtvis följde jag fel skyltar och kom ut åt Karlskronahållet men man kunde ju köra till Karlshamn åt det hållet också;-)

Efter en lugn kväll tog vi sovmorgon till 6, vilket förstås straffade sig... Hade nog lite tur på morgonrundan, hundarna fick leka på samma äng och fick nog inte riktigt koll på den gigantiska hare som sprang förbi medan de lekte - leken avbröts och Kenzi sprang åt harhållet (den hade passerat 2 m bakom mig ca 10 m från hundarna) men kom direkt när jag ropade:-) Städningen av stugan tog längre tid än planerat (det var nog ett tag sen någon städat hyllor, rör, lister osv) och lyckades sedan köra på E22 åt fel håll (övervägde att fortsätta hem, men vände...) så jag missade Nemos lydnad, men han hade inte varit på humör så kanske lika bra! Istället blev det lite spår- och söklydnad innan det var dags för planskyddet som ju alltid är roligt att se. Kenzi hade första passet och utgjorde en pigg kontrast till lugna syster Kaxie som la sig och sov medan Kenzi tappert kämpade för att någon av människorna omkring skulle ägna henne sin uppmärksamhet istället för att bara titta på skyddet...

Nån gång efter lunch, när jag skulle betala Lotta som varit snäll och köat för hamburgare åt mig när Nemo avslutat med ett fint uppletande:-), upptäckte jag att plånboken var borta, Ridå! Hade ingen aning om när den försvunnit ur den trasiga magväskan. Började förstås leta, där jag gått och stått, där jag handlat, i båda sekretariaten - satte tillbaka Dixi i bilen och vände ut och in på allt i den inklusive kylväskan - ingen plånbok. Ringde polisen, som tog emot anmälan men inte hittegods på helger, och banken för att spärra kortet. Fortsatte leta utan framgång, och skrev på SM-FB-sidan - ingen respons där heller. När det drog ihop sig till prisutdelning (Åsa&Ludvig GULD i skydd, Eva&Ize SILVER i spår) var speakern Lotta Syrén snäll och ropade ut i högtalarna att min plånbok saknades och kunde lämnas vid tekniktältet. Alltså stod jag där tills i princip alla hade gått. Lotta, som vanligt den räddande ängeln, kom med kontanter så jag skulle klara mig tills nya bankkortet kom. Tack och lov för Swish! Till slut gav jag upp och gick till bilen. Där såg jag att silvertäcket var upplyft på läsidan (vid det laget var det skugga, så hundarna var inte varma) och innanför det öppna fönstret på passagerarsidan låg - min plånbok!!! HURRA:-D Hur den hamnat där har jag ingen bra förklaring alls på, efter allt mitt rotande borde den inte kunna ligga överst? Så tack snälla någon, kanske de som parkerat intill - var bara min bil kvar på parkeringen när jag kom dit. Bara att avanmäla till polisen alltså, men bankkortet var förstås redan spärrat.

Ny hundrastning och avfärd hemåt - körde givetvis samma omväg som i lördags - men hade tur och var precis vid en avfart (på den annars totalt instängslade E22an) när jag kom ifatt kön av stillastående bilar - gissningsvis en olycka - och följde efter en bil som inte bara verkade veta vart han skulle, efter en bit parallellt med och under E22 kom en rondell där det var skyltat mot  Olofström:-) Körde alltså, genom en hel del regnskurar - SM hade verkligen tur med vädret - och var efter hundrastning hemma vid 9. Trött!

Idag har hundarna haft tråkigt på jobbet, och skyfallet som vräkte ner dämpade träningsmotivationen rejält så tjejerna fick nöja sig med rastnig och bus vilket de inte verkade helt missnöjda med - de passade på att springa som idioter i regnet;-) Ska väl heller inte undanhålla eventuella läsare kvällens klanteri - stannade för att handla, kom inte ihåg att kortet var spärrat (och att Lottas pengar låg i gårdagens byxor) förrän vid kassan där jag alltså ställde till med rätt mycket besvär eftersom jag bara kunde köpa en tredjedel av de saker jag plockat till mig... Som rubriken säger - jag är för gammal för den här skiten. Eller ja, för gammal helt enkelt. Gammal, glömsk och korkad. Ingen vinnande kombo kan jag intyga! Inte lär det bli bättre heller, men det ska väl ta slut så småningom. Tills dess får man försöka stå ut antar jag;-)