Måndag morgon...

I fredags fick först Dixi bada medan Kenzi tränade lydnad och andra passet fick båda träna sök. På eftermiddagen skulle vi tränat lydnad med Cissi, men eftersom hon inte kände sig kry och stormen Knud drog in med överfallsregn (not kidding!) så fick mina tjejer nöja sig med rastning och lek i en någorlunda läad skogsbacke...;-)

I lördags morse upptäckte jag att jag glömt sladden till datorn på jobbet, och eftersom batteriet tagit slut kunde jag inte kolla hur jag skulle köra till Eslöv där Kenzi skulle vänstervarva som nr 39 i ring 2. Nåväl, det var väl bara att svänga vänster vid Ängelholm. Hade jag för mig... Startade i god tid, provianterade på Brännborns i Ängelholm vid 9-tiden (bedömningen startar) och svängde sen av motorvägen - bara för att hamna i Åstorp? Hm, ingen skylt om Eslöv. Körde lite åt sydväst och hamnade i Bjuv... Fortsatte söderut och när vi närmade oss Svalöv dök det faktiskt upp en skylt som det stod Eslöv på - i höjd med Landskrona, inte Ängelholm;-)

Anlände alltså till Eslöv vid 10, fortfarande gott om tid... Men var låg flygfältet? Efter att ha provat några utfarter utan framgång hittade jag äntligen ett par som rastade sin hund som jag kunde fråga - och naturligtvis befann jag mig på fel sida av stan! Följde väganvisningarna och såg utställningsområdet - men var kör man in? Hamnade naturligtvis fel igen (funktionärsparkeringen) men blev anvisad vilka rondeller jag skulle passera och hur så till slut var bilen parkerad - låångt från entrén - silvertäcket på (sol i Skåne) och Kenzi kissad så vi tog oss till veterinärbesiktningen (kö) och vidare till ring 2 (nu var klockan 11) där det visade sig att de fortfarande höll på med schäfrarna...

Hann således både konstatera att man kan ta med sig en terv in i en bajamaja och shoppa lite innan vi skulle in i ringen. Kenzi fick fin kritik, men eftersom jag inte fått med mig någon handler travade hon förstås inte så excellent med "svårbedömda rörelser"... Kunde alltså stannat hemma. Det mest fascinerande är väl att silly me - mot bättre vetande - ändå någonstans hoppas på ett under när vi tävlar eller ställer ut. Naturligtvis händer det inte, men jag kanske är en obotlig optimist innerst inne? Eller bara korkad...

Eftermiddagen tillbringade vi med Siv (hemkommen från sjukhuset efter ännu en höftluxation) och Saga, liksom större delen av söndagen. Men först hade vi hunnit med varsitt fältspår bakom Shell samt framåtsändandeträning i Tvååker (hämtade datasladden). Avslutade med lydnad på klubben (mer framåtsändande) och bus förstås:-)