Måndag...
Särskilt mycket hund har det inte blivit senaste dagarna... Opererade en brusten blindtarm i torsdags, och kom hem från sjukhuset först igår. Lyckligtvis hade jag på känn att det var något som kunde ta tid (fast jag hade inte räknat med så många dagar..!), så hundarna lämnade jag hos Ulla på Pettssons hundpensionat på väg til akuten. Där har de haft det jättebra, och supersnälla Ulla lät dem vara kvar tills jag fick åka hem trots att hon egentligen skulle börja sin semester i lördags - VÄRLDENS STÖRSTA TACK till denna fantastiska människa!!!
Igår blev jag alltså utsläppt, med recept på antibiotika och smärtlindring och 4 hål i buken varav det största ett 2 dm långt lodrätt snitt mitt på magen:-( Ingen hit när det är över 30° och rötmånad... Inte någon smidig titthålsop alltså, och kirurgen använde båda händerna när han skulle illustrera hur de grävt skit ur buken. Min vanliga tur - eller snarare brist på densamma! Som tur var stod bilen kvar på sjukhusets parkering och hade inte ens fått p-böter trots att jag missat att man bara fick stå max 24 timmar, så söndag em var jag tillbaka i rätt kommun.
Och mina fantastiska vänner ställer upp på alla sätt och vis - underbara Lotta som är på kennelläger låter oss bo i den svala källaren i hennes hus, med fri tillgång till de andra betydligt varmare våningarna - och trädgården! Guld för en ensamstående hundägare med två icke värmekänsliga tervar när man knappt kan röra sig! MEGATACK till Lotta!!! Och snälla Carola, som inte bara trotsade hettan för att hjälpa mig (som får lyfta max ett mjölkpaket) att handla till mig och hundarna utan också bistod med aktivering i form av nosework i klubbstugan när jag hämtat hundarna så Ulla kunde få börja sin semester - SUPERTACK till Carola, du är verkligen en räddare i nöden!!!! Som ensamstående hundägare med två inte särskilt små (om än snälla!) hundar är man helt beroende av omgivningens välvilja när det händer något som detta, och det känns tryggt att veta att dessa fantastiska människor finns - även Helen ska ha ett STORT tack för erbjudande om hjälp!
Idag skulle Dixi och jag enligt plan tävlat rallylydnad i Göteborg, men fick förstås lämna återbud - och särskilt mycket hundträning lär det tyvärr inte bli de närmaste veckorna heller! Om man inte räknar träning i att inte hoppa på matte, inte slicka på mattes mage och inte springa på matte i full fart...;-) Som tur är verkar båda tjejerna anpassa sig till den påtvingade passiviteten, och passar på att leka när de får komma ut i trädgården. Har vi tur blir värmeböljan kortvarig så vi kan flytta hem innan Lotta kommer tillbaka från kennellägret - Kenzi är i slutet av sitt löp och bör nog inte bo i samma hus som Lottas grabbar;-)