OBS Söndag!
Nu är sommarlovet nära... Eleverna slutade i fredags, och det innebär ju alltid en viss separationsångest när elever ska gå vidare i livet (inte bara hos eleverna) - nu var det en klass där jag haft mentorselever vilket förstås blir ett extra strort tomrum! Vad har nu detta med hunderiet att göra? Tja, sommarlov innebär förstås inga lektioner för hundarna, men förhoppningsvis fler aktiviteter med matte;-) I veckan har vi varit på jobbet alla dagar, det blev lite agility för båda tjejerna i måndags, lite visitation och tassbandage för tålmodiga Kenzi i tisdags - sen har de mest fått vara på kontoret medan vi förberett Munkadagen (vår station: blås en badboll genom en agilitybana - utan hopp - med en lövblås...) och firat av studenterna ordentligt för första gången sen pandemin började!
Efter-jobbet-aktivitetena har varit brukslydnad på skolans fotbollsplan i måndags, brukslydnad på lilla appellplan FBK i tisdags, mer lydnad på fotbollsplanen i onsdags, kong med Carola & Pia bakom djursakarna i torsdags, kong på FBK i fredags. I lördags var det förstås både brukslydnad och kongträning, och idag fick det blir spår och brukslydnad. Måste dock gnälla lite över dagens prövningar: Började med att jag tappade bort mina glasögon 2 ggr innan förmiddagens digitala möte. Första gången hittade jag dem efter en stund, andra gången inte förrän efter mötet som alltså fick genomföras med Sivs avlagda läsglasögon... Eftersom väderleksrapporten 12.30 sa inget regn la jag varsitt spår till tjejerna på väg till FBK.
Fick sen vänta 15 min innan bilen behagade starta igen... Tränade brukslydnad, och eftersom det var MT blev det också platsliggning med skott - 10 min eftersom jag la hundarna lite väl tidigt... Sen började det regna, och spåren hade legat 2 h på snustorra fält i hård blåst så jag beredde mig på att bli blöt. Kenzi fick dock spåra mestadels i uppehåll eftersom det slutade när vi kommit en bit. När hon var klar var jag alltså fortfarande ganska torr, så eftersom regnet tilltog fick Dixi vänta. Efter en bra stund slutade det, så jag tog ut Dixi och vi började spåra. Naturligtvis öppnades himlens portar igen (lurad!!!) så både Dixi och jag blev dyngsura... Nåja, båda hundarna hittade alla sina pinnar och fick kämpa bra så någon nytta var det väl med detta;-)