Onsdag

I måndags hade hundarna inga lektioner, men efter jobbet tränade vi lydnad (ja, brukslydnad förstås) på skolans fotbollsplan eftersom det är flest kurser på FBK på måndagarna. Igår vaknade jag med händer där alla leder var ömma och värkte, speciellt om man böjde på fingrarna, vilket kändes rätt konstigt... Både hundarna och jag hade dock lektioner hela fm - Kenzi blev badad, och båda hundarna körde agility - men efter samråd med mina kollegor veterinären och djurvårdaren ringde jag min vårdcentral på em och fick rådet att komma på deras drop-in. Gjorde det, men eftersom det var valborgsmässoafton ska jag åter för provtagning torsdag morgon.

Lotta & jag tränade brukslydnad på kvällen, och då ringde en dam för att meddela att jag kommit med på spårtävlingen i Borås där vi ju länge varit förstareserver. Yippee!!! I fem minuter - sen ringde hon igen och sa att det var ett återbud till mästarklass rally de fått... Ridå! Hade ju hoppats på denna tävling eftersom Dixi inte behagade löpa som förväntat i april, utan förmodligen kommer att löpa nu i maj (när vi kommit med på två spårtävlingar) istället... Kan ju hoppas att hon återgår till de 9-mån-intervall hon hade innan valparna, men eftersom hon löpt var 6:e månad i 3 år nu är det väl inte så sannolikt:-(

Kom alltså inte med i Borås, utan åkte till Skedala för sökträning istället. Tyvärr lyckades jag inte förmedla min plan särskilt bra, så det blev alldeles för svårt för liten orutinerad K. Först tre tomskick i en tät och knölig granplantering där hon, trots att jag hade figgen till att svara, hittade först på fjärde försöket. På andra skicket hade figgen valt att istället för vid den tilltänkta stubben sätta sig vid ett avbrutet träd bakom en metertjock mur av granplantor. Liten K sprang fint till den planerade stubben - men där var ju ingen figge - och när hon lokaliserat figgen fick jag komma och dela granplantorna för att hon skulle lyckas ta sig igenom, de växte med 3-5 cm lucka... Efter det tyckte hon att det här med sök är rätt överskattat, och när hon även kammade noll på ett djupt slag i öppen skog (otur med vinden) bestämde hon sig för att tala om att du kan springa själv om det nu är så kul;-) Till slut fick vi henne att springa efter en flyende figge, bara för att avsluta med något positivt. Man lär sig, nästa gång figgen inte är där jag bett om kan jag ju ta undan hunden så figgen får flytta. Och som avslutning fick vi leta efter mitt påviskoppel som jag naturligtvis tappat. Tack Britta:-D