Söndag - dan efter dan eller undrens tid är inte förbi...!
I torsdags hade hundarna inga lektioner eftersom mina elever var upptagna av nationella prov. Men efter jobbet åkte vi till FBK så båda tjejerna fick köra igenom brukslydnadsmomenten - alltid något! I fredags var vi på APL-besök på förmiddagen, och efter lunch var det två klasskongferenser men sen blev det FBK igen och mer brukslydnad, då med Cissi och pudlarna (ja, de tränar ju lydnadslydnad förstås!) :-)
Igår var det upp i ottan för avfärd 06.00 mot Kungsbacka där Dixi skulle tävla elitspår. Hade lite tur och kunde följa efter en hundbil sista biten till samlingsplatsen:-) Rastade hundarna och inväntade sen tävlingsledningen som anlände strax efter den angivna samlingstiden;-) Vaccinationskontroll och lottning där vi fick nr 6, sen var det dags för avfärd. Vi skulle åka i nummerordning, men nr 5 hade tappat sin bilnyckel så vi for iväg utan henne... Till slut hade hon med hjälp av hunden hittat nyckeln så hon hann komma ifatt innan hon skulle ut på spåret.
Vi var tre som blev avsläppta på samma ställe, och kunde raskt konstatera att på en av spårläggarnas bilar låg något som var misstänkt likt en slutpinne. Kunde konstatera att den hade rätt datum i ena änden, och när jag gick runt motorhuven för att kolla andra änden så stod där mycket riktigt en tydlig sexa... Alltså var det mitt spårslut som låg där. Hm!
En av oss tre var ett hemmaekipage, så hon kontaktade spårchefen som kom i ilfart och försökte nå spårläggaren på telefon. Naturligtvis ingen mottagning... Varvid han beslöt att jag inte skulle få gå spåret, utan att ett reservspår skulle läggas ut och en sjuk stackars spårläggare fick kallas in. Till någon helt annan plats, fick jag veta. Tävlingsspåren låg i vad som för mig är tilltalande terräng, dvs relativt platt barrskog. De ordinarie spåren alltså.
Spårläggaren dök upp, en dam som tävlat ekl sph sen 1975, och berättade att hon lagt en omärkt skogspinne som spårslut. Vilket givetvis hade varit helt OK, det har hänt mig på flera tävlingar och vet man bara om det så spelar det ju ingen roll - skogspinne som skogspinne. Men domarna kom, släppte iväg spår 4 och 5 och vidhöll att jag istället skulle gå reservspåret. Ungefär när jag skulle kommit runt spår 6 började det regna...
Till slut hade i alla fall alla andra kommit ut på sina spår, och jag fick hänga på domarbilen till ett helt annat område. Vi åkte uppför en grusbacke och stannade på en vändplats framför vad som liknade en skidbacke med något slags utsiktstorn högst upp. Ingen platt terräng i sikte. Domarna skulle först fika, och försvann sen in i skogen för att titta på min ruta innan tävlingsledaren återvände för att hämta mig och Dixi. Bra att du har klätt dig tunt konstaterade hon. Hm...
Undertecknad var alltså trött innan vi var framme vid upptagsrutan, men det var ju bara att släppa iväg Dixi som gjorde ett helt OK upptag (inget stopp för analys som jag helst ser, men hon gick lite långsammare de första metrarna tills hon konstaterat att det var rätt håll, betyg 10-10) och satte sen av uppför backen. Spårterrängen var fin gammelskog, och lyckligtvis var det lite flackare partier mellan backarna. Dixi fick vänta på många ställen, värst var när vi skulle nerför en brant - mina glasögon hade vid det laget immat igen totalt... Men alla pinnarna hittade vi och var i mål efter en dryg halvtimme - 10-10 igen:-)
Hade någorlunda memorerat vägen tillbaka till tävlingsområdet där uppletandet hade börjat. Stod och ångade i min t-shirt medan de andra huttrade i mössa och vantar... HATAR verkligen att stå och vänta vid uppletande när det inte går bra för dem som varit inne. Ett föremål, två föremål, några med tre föremål. Stackars Ronny hade extrem otur eftersom hans hund hittade fjärde föremålet när tiden gått ut. SÅÅ surt! Ulf & Wazz hittade tre och så var det min tur.
Dixi var förstås supertaggad, och hittade första föremålet relativt snabbt även om jag förstod varför hundarna haft svårt - det var inte mycket vind och den som kom var medvind vilket alltid är svårast. Och för att komma ut i högerhörnet var hundarna tvungna att krångla sig igenom ett nerfallet träd, vilket kanske inte är så självklart när man inte får någon hjälp av föremålsvittring. Men Dixi fixade det förstås, och lyckades - om än med rätt mycket mer slarv än önskvärt - plocka in fyra föremål, så efter 4 minuter var vi klara. När jag skulle lämna ifrån mig föremålen högg hon dem igen, och ville inte släppa;-)
Efter detta följde jag efter hemmaekipaget Åsa till KBHK (hade aldrig hittat själv!) där det blev god lunch i form av renskav:-) Tittade på första hunden på lydnaden för att kunna beräkna ungefär när det kunde bli min tur, och tog sen ut hundarna för att försöka trötta ut duracell-Dixi. Efter rastning och lek med Kenzi vidtog alltså operation bollkastning, varvad med rundaövningar. Vid det här laget hade gråvädret övergått till sommarvärme, så jag kände ju blickarna från verandan... Men har ju ännu aldrig tröttat ut henne för mycket, tvärtom, och så blev det inte denna gången heller - första värmen, hur mycket är lagom - skulle det visa sig.
Gick alltså in på planen med ganska lång tunga på Dixi, vilket åtminstone gav betyg 7-8 på fria följet (inget tugg på matte!). Inkallningen gav 6-7 pga ngt segt läggande och tjuvstart (gick på TLs kommendering) från nämnda läggande... På framåtsändandet gjorde lilla D en riktigt bra förstasträcka dvs som på träning - stopp och hyfsat saktagående, men tyvärr sent stopp och långt ut på andrasträckan (trots dk) = 0-5. Krypet gick bra, 9-9,5, men på skallet fick jag säga tyst 2 ggr efter andra skallomgången - skall på tystnad, och studs = betyg 5-6. Både metall- och tungapport gav 10-10 och hoppet 9,5. Jag tittar ju inte på betygen, men kände mig ändå rätt nöjd när vi gick av plan (avstår ju alltid stegen) - givetvis förbättringspotential men litet hopp om certpoäng som omväxling till alla gk resultat!
Sist la vi platsen - där är jag aldrig orolig - och sen fick Kenzi komma ut en sväng och bl a testa stegen - inga problem - och gå lite fritt följ. Tog inte med Dixi till prisutdelningen - hade ingen tanke på att hamna på pallen... Var rätt nöjd när certpoäng började delas ut och vi inte var uppropade än. Till slut insåg jag att vi bara var tre som inte fått våra papper (och priser, KBHK hade priser till alla) och blev ännu mer förvånad när trean inte heller var jag! Sen kom chocken - "På placering 2, med cert---"!!! Va, eller va??? Cert??? Vi??? Hallå eller!!! Men så var det, snälle Ulf hade sett till att inte ha för många poäng - de tog också sitt första cert, STORT GRATTIS igen Ulf & Wazz - så vi fick ett släpcert på våra 565 p. Yippee - kay - ey:-D :-D :-D Hämtade förstås Dixi till fotograferingen, och tog ett kort själv också - detta ska firas ordentligt! Kan vara enda gången det sker...!
Idag är det alltså dagen efter miraklet, och det fick bli en rejäl sovmorgon! En tur till skogen i Ljungby, där Kenzi - som ju inte hade sin roligaste dag igår, fick ett spår och båda hundarna fick leta upp 5 föremål. Sen lunch hos Siv, där stackars Saga fått blodöra på andra örat (ringde jouren i Slöinge, men de ville inte träffa henne), bus i trädgården och cert-fika (nåja, FFF-bakelser men i alla fall). Efter det till FBK, där vi träffade Lotta & grabbarna (och Carola, och Louise, och Helene) men även tränade fritt följ, inkallning och framåtsändande med båda hundarna (och uppdaterade Dixis tavla i klubbstugan, detta cert ska som sagt firas rejält). En högst osannolik helg - hoppas nu bara att det går bra med Sagas öra!!!