Söndag

I torsdags spårade vi med Lotta & grabbarna på fm, dvs Dixi fick ett spår där hon gjorde ett snyggt upptag men sprang förbi en pinne och Kenzi fick två upptag varav hon gick bakåt på det första och framåt på det andra... Efter lunch (tack Siv!) körde vi till Skedala där Dixi fick vara vallhund och Kenzi träna sök - eller nåja, första två skicken var bra, tredje kom hon iväg på efter lite diskussion, samma med fjärde och även springfiggen på femte tog två försök... Vet inte var felet är, hon äter gärna sina köttbullar hos figgarna när hon är där och lekte med springfiggen som hade leksak men verkar ändå inte motiverad. Gör väl några till försök, annars får jag leva med att bara ha två elitspårhundar... Eller göra ett nytt försök med Dixi? Den som lever får se!

Lite överkurs var det nog - för mig, inte hundarna - att köra spår och sök samma dag så resten av helgen har ägnats åt de mer borreliaartritvänliga aktiviteterna lydnadsträning och uppletande... I fredags tränade vi med Lotta & grabbarna, och i lördags med lördagsgruppen. Kan konstatera att vi nog hade behövt träna även den månad jag varit indisponibel om vi (Kenzi % jag) skulle vara mogna för start i klass 2 redan på torsdag, men får ta det som ett test och se vad vi behöver ägna mest tid åt. Har ju ägnat vinter och vår åt brukslydnad, så får givetvis skylla mig själv;-) Det finns ju fler lydnadstävlingar - åtminstone tror jag det!

Idag har vi hur som helst kört dubbla pass, ett själva på fm och ett på kvällen när Carola & Lina var vänliga nog att bistå med platsliggningsträning:-) Det mesta går OK, men tvivlar på att vi hinner få ihop delarna i rutan så det blir tävlingsmässigt och i princip alla andra moment hänger på att inte frustrationsnivån blir för hög... Lite tävlingsträning hade alltså varit bra, men i brist på det får vi väl träna på tävling helt enkelt;-) 

Har precis blivit påmind, av en väldigt tråkig anledning, om hur oviktigt det här med tävling egentligen är - och hur tacksam man ska vara för varje dag ens älskade vovvar mår OK och man får ha dem hos sig...!!! Just nu sover mina hjärtan på golvet intill mig och det är jag oändligt glad för - hoppas den dag jag måste skiljas från dem är låångt låångt borta!