Tisdag kväll

Imorse vaknade jag själv, rastade hundarna och upptäckte sedan att Kenzi inte ville ha nån frukost vilket är totally out of character för henne även om hon inte alltid äter lika frejdigt som hon gjort de senaste dagarna. Nåväl, hon la sig och sov tre timmar till och sen åt hon så gissningsvis bara något väldigt tillfälligt. Lotta, Nemo & Enock var på spårhumör så vi träffades vid ridhusskogen kl 10. Lotta la spår till Nemo och Dixi, jag la ett skogsspår till Kenzi och fick sedan idén att testa asfaltsspår medan vi väntade på Lotta. Första försöket, ett färskt spår utan retning (men med förledningar för det rörde sig mycket folk i området) och med lite frolic där asfalten övergick i gräs fattade hon nog inte alls, snurrade fram och verkade förvånad över godiset i slutet. Under tiden kom Lotta tillbaka, så vi provade ett back-to-basics-spår dvs Lotta höll Kenzi bortvänd medan jag gick ett nytt spår en bit ifrån det första (spåren var ca 20 -25 m), denna gången med frolicbitar varannan meter eller så. Gick lite bättre, men fortfarande lite hög nos så vi gjorde ett tredje med godisbitarna tätare och jo, nu kom nosen ner i backen;-)

Sen var det Enocks tur, han har börjat på patrullhundskurs så jag fick agera ljudfigge. Lite svårt det också när mycket folk och hundar rörde sig runt omkring men vi fick till några lyckade övningar i alla fall. Kenzis skogsspår hade vid det laget hunnit bli en timme gammalt, så vi tog oss dit och hon tog upp spåret direkt men gick inte åt det håll jag trodde att jag gått - vilket visade sig bero på att jag trodde fel... Till slut fick hon som hon ville och jag följde motvilligt med, lite svårt var det när jag gått bredvid en stig - där slog hon mellan stigen och spåret. När vi närmade oss slutet hade jag återigen en annan uppfattning än Kenzi om var vi borde gå, nu var jag dock mer lättövertalad och naturligtvis var det hon som hade rätt igen... Bara att inse att jag inte ska ha någon åsikt om spårens sträckning ens när jag gått dem själv, tydligen varar minnet inte en hel timme;-), och även med Kenzi förlita mig på henne istället! "Lita på din hund" är ju en gammal sanning och jag brukar vara ganska bra på att lita mer på mina hundar än på spårläggare etc men uppenbarligen finns det utvecklingspotential där;-)

Dixi hade vid det här laget hunnit bli halvt hysterisk och for som ett torrt skinn på väg till sitt spår, som hon sen for runt i så högt tempo som matte klarade av (eller egentligen lite högre) och att hon missade en pinne kan ha berott på mina svårigheter att ta mig fram vilket ledde till några - för Dixi - irriterande stopp:-) Kombinationen ond rygg och terräng där man inte ser var diken och hjulspår är visade sig vara inte helt optimal... Nemo missar förstås inget, så all in all en lyckad fm.

På eftermiddagen blev det lydnadsträning med hysterisk Dixi (och Siv & Saga, och Jörgen & Lillis) - tack Cissi & Helen som hade gjort en plan! Sen fika och till slut lite skotträning eftersom vi råkade vara kvar och det var sista tisdagen i månaden. Körde även ett pass lägrelydnad med Dixi i väntan på skotten och det gick avsevärt bättre än elitlydnadslydnaden - Dixi funkar uppenbarligen fortfarande inte när hon suttit uppbunden om hon inte får springa minst 20 min först... Så nu vet jag det:-)