Torsdag kväll
Långa morgonrundan idag också, och en stadspromenad med Kenzi innan vi åkte till FBK. Väl där upptäckte jag att jag lyckats med konststycket att tappa Dixis koppel ur magväskan utan att märka det... Körde tillbaka till stan och gick samma runda (fast utan hund, det går snabbare...) men nej, någon hade tydligen användning för ett slitet koppel med dito halvstryphalsband:-( Hem och leta fram reservutrustningen, dvs annat koppel och Ztacys gamla halvstryp som är för stort till Dixi i vanliga fall let alone nu när hon är en belgisk nakenhund...! Kom alltså VÄLDIGT sent till träningen, men Anna var snäll och väntade på oss så Dixi fick köra igenom lkl-lydnaden (gick oväntat bra) plus träna lite på valpstegen och Kenzi fick en valpinkallning, lite följaövningar samt ligg & stå.
När vi var klara kom Lotta med Enock & Nemo så det blev bus i rastgården:-) Efter en vattenpaus (förare & hundar) körde vi till Abilds skjutbana för lite skotträning. Nemo, Enock och Dixi fick uppletande (6, 4 respektive 10 föremål) och Lotta la ett litet spår till Kenzi med två vinklar och tre leksaker. Kenzi var mäkta upprörd (läs högljudd) över att behöva vänta i bilen medan de andra körde upplet och var, visade det sig, inte riktigt markbunden när hon skulle spåra. Först testade jag att låta henne börja utan att jag burit henne som jag brukar - det gick inte alls, hon for åt alla håll. Gjorde om, dvs lyfte upp henne och satte henne i starten och då kom vi iväg - om än fladdrigt som hon spårade i början - och hittade föremål 1. Sen mer snurr hit och dit men hon tog sig fram även till föremål 2. Därefter såg det ut som hon hade landat och hon gick iväg bra och vinklade - bara för att vända tillbaka, snurra iväg, gå bakspår, komma på spåret igen, yra omkring och till slut få fäste i spåret och spåra bra sista biten fram till slutet. Lärdom: Kenzi brås på sin mor, som går upp i varv av att vänta på sin tur och då måste förmås att gå ner i varv innan hon kan prestera något samlat arbete. Kunde jag kanske räknat ut, men nu vet vi;-)
Skotten då? Nja, när vi gick ända fram till skjutbanan tittade liten K till lite på de värsta smällarna men hon går lätt att distrahera med lite kyckling;-) Ljudmattan verkade hon inte alls bry sig om, så det ska nog inte vara svårt att få henne skottvan - och ingen av de andra hundarna reagerar heller:-)