Torsdag morgon...

Igår stängde Plönninge officiellt, avslutningsceremoni på eftermiddagen och "sista natten med gänget" på kvällen med avtackningar på alla håll och kanter. Känns rätt sorgligt även om jag inte jobbat där mer än 5 år - en fantastisk anläggning som efter 69 år som skola nu måste hitta andra hyresgäster. I alla fall innebar det att jag kom till Oskarström för sent för att orka någon kvällsrapport, så här följer en redogörelse för gårdagens äventyr:

Eftersom jag inte behövde vara på jobbet på förmiddagen började vi med en tur till OBK, eller snarare skogen ovanför OBK, där Kenzi fick några korta spår och Dixi ett uppletande med 10 föremål. Spåren var inte klockrena, det snurrades en del men hon hittade slutet på alla. Kenzi uppskattar inte att bli uppbunden i skogen, inte ens med Dixi, så då blir det ett stresspåslag vilket gör spåren fladdrigare än när Lotta hållit henne. Näst bästa varianten verkar vara när hon får ligga kvar i bilen. Men som sagt, övning ger färdighet och hon är väldigt glad för alla spårslut:-)

Dixi är bara tacksam när hon får jobba och hämtade sina föremål snabbt och lätt. Har funderat en del på hur avlämnandena påverkats av tiden med en valpkull som kastar sig över henne för att få tag i vad hon än haft i munnen (om vi lekt och någon/några valpar varit i närheten har hon inte hunnit fram till mig utan blivit överfallen för att sedan springa en extra runda och skaka av sig påhänget innan hon kommit till mig...). Ser dock inte ut att ha blivit så värst mycket värre än tidigare, Dixi har ju alltid tyckt att det egentligen är roligare att behålla föremålen själv än att behöva byta dem mot godis eller leksak... Men de flesta sakerna kom hon faktiskt in med utan extrarunda;-)

Vi hann också med en tur in till Halmstad där vi gick en stadspromenad - här märks det att Dixi aldrig fått denna träning vare sig som valp, unghund eller vuxen. Hon hade bara bott hos mig 2 dagar när gamla Ztacy skadade ryggen och vi fick flytta hem till Siv och köra rehabträning för hela slanten. Eftersom Dixi alltid tyckt att nya miljöer och människor är kul insåg jag för sent att man behöver träna också på saker som är alltför roliga... Ska försöka att inte göra om den tabben med en hund till, har märkt att Kenzi har samma lyckliga "åååh en människa-attityd" när vi mött någon/några på gatan hemmavid. På gårdagens Halmstadrunda var det dock mest Dixi som betedde sig som turist i New York - "åååh  människor, åååh en hund, åååh en öppen dörr"... Kenzi skötte sig jämförelsevis utmärkt men ska trots det få fler stadspromenader i sommar! Får försöka gå med dem var för sig så kanske Dixi kan bli lite mer stadsvan också;-)