Tredje advent
Vi närmar oss jul, även om det inte direkt märks på vädret denna vecka heller... Men att lovet närmar sig märkte jag i torsdags kväll då, true to form, en begynnande förkylning annonserade sin ankomst. Och ja, den bröt ut på fredagen och har inneburit en helg på magnecyl och alvedon. En vecka för tidigt, men annars helt enligt plan;-)
En kompis tvingades ta bort sin älskade malle i fredags, något som sätter helgens misslyckade tävlingar i perspektiv. Som hundägare vet man ju att den dagen kommer då vi måste ta farväl, det är aldrig enkelt och har man aldrig haft hund kan djupet av den sorg man känner vara svår att förstå. Men för oss andra är den förkrossande känslan bara alltför välbekant - i sanning baksidan av hundägandet. Tur att vi får så mycket positivt av våra bästa vänner som, åtminstone över tid, väger upp den smärtsamma förlusten.
Dixis och mina sista två lydnadstävlingar är alltså över, och trots bra träning i fredags (tack Jörgen & Cissi!), bra upplägg inför lördagens start i Höganäs (hårda spår efter morgonrundan, ett runda/kasta-pass på klubben och ett till innan lottningen samt en oerhört positiv domare räckte det inte - fick startnummer 1 igen, domaren ville ha samtliga 7 tillsammans i gruppmomenten = ingen tid emellan, började med att vi blev inropade till sittandet och stod och väntade några minuter (ingen mer gick in på planen) för att sedan få ta ett varv och så småningom - när alla var på plats - ställa upp igen. Redan där hann väl liten D ladda upp. Sitt & plats gick dock OK (även om vi fick avdrag för att D inte ligger som en sfinx utan som jag lärt henne) - sen direkt till fria följet där TL dirigerade oss både hit och dit (en tur utanför planen, eller i alla fall mellan domare och skrivare & A-hindret, ingick och ett okänt antal vänsterhalter i olika tempon;-)), z (där Tl glömde vända matte som var på väg in i skogen, men D gjorde alla skiften), inkallning (med studs), ruta (hittade inte först men kom rätt efter dirigering), dirigeringsapport (något skall innan momentet började), hoppapport (full fart, runda metallen = slarvigt gripande), vittring (full fart, tog rätt, släppte men tog rätt igen) och fjärr (kastade sig snett framåt vid nedläggandet som skulle varit bredvid mig, sen visade TL bara 4 skiften så vi fick göra om momentet...) - inget att skriva hem om alltså men tack vare den positive domaren 245,5 p och placering 3. Rätt surt, för med ett annat startnummer så vi kunnat utnyttja de utmärkta möjligheterna till uppvärmning/uttröttning så hade det nog funkat!
Nya tag idag, upp till GBG i god tid, så att vi hann rasta och köra slut på liten D innan lottningen. Fick nr 3 igen (liksom förra tävlingen på samma klubb, båda gångerna det nummer som valts ut för ID-kontroll) men eftersom man här gjorde gruppmomenten i två omgångar och tog god tid på sig med varje hund hann jag med ett till runda/kasta-pass så Dixi var alldeles lagom tempererad när vi gick in. Fick t o m beröm av Jenny W som också tävlade för hur samlat vårt fria följ såg ut... Dock ville D inte sätta sig på z idag heller, och när hon inte hittade rutan var det förstås kört. Dock gjorde hon en fin dirigeringsapportering, bra hoppapport, liknande vittring som igår och en fin fjärr. Nu var dagens domare inte på långa vägar så positiv som gårdagens, så det blev bara 206,5 och placering 6. Känslan är dock att hade hon presterat lika bra igår som idag så hade hon haft tillräckliga poäng igår...
Men någon har tydligen bestämt sig för att något förstapris i elitlydnad är vi inte värda (undantaget inofficiella KM - med officiell domare - då) så det är väl bara att tugga i sig och hoppas att vi har bättre tur med nästa års brukstävlingar. Mer otur borde vi i alla fall inte kunna ha;-) Men man har ju den tur man förtjänar sägs det, så uppenbarligen förtjänar vi ingen tur alls...
Kenzi har alltså varit sällskapsdam hela helgen, lite träning i fredags och idag en hel dags skotträning eftersom Gbgsavd ligger granne med polisens pistolbana. Inget hon brydde sig om för all del, första skottet kom precis när hon skulle sätta sig och kissa och störde henne inte det minsta:-) Mer bekymmersamt då att hon behagat börja fälla i god tid innan My Dog - blir väl en belgisk nakenhund innan månaden är slut;-) Eftersom Dixi och jag var klara tidigt tog jag först en rejäl prom med båda innan Dixi fick hoppa in i bilen för lite miljöträning på egen tass med Kenzi. Gick över förväntan, dvs hon verkade ha mycket lättare för att koppla av än jag hade väntat mig (satte mig på en ryggsäck i solen och tittade på några av mina medtävlares rundor) vilket förstås är bara positivt:-)